_EGW1280

Frida

Blott 27 år gammal, men redan rutinerad i musiksvängen, är Frida tillbaka i friska luften efter att ha spenderat delar av hösten i studion. Album nummer två i ordningen, “Försök igen när det blir vår” är resultatet.

Redan som barn skrev Frida egna låtar med mer eller mindre lyckat resultat. Inspirationen kom från den kommersiella musikscenen, men fokus kom med tiden att ligga allt mer på textinnehållet, vilket gör att musiken räknas till genren svensk visa, eller singer/songwriter om man vill låta modern. Textintresset eldades på ytterligare när Frida av misstag kom in på Nordiska Vislinjen.

“Försök igen när det blir vår” har en lite annan ingångsvinkel än debutskivan “Fattiga Riddare”. Låtarna har till skillnad från debutens snickrats ihop under en kortare och mer intensiv period, samtidigt som den Braxellska stilen rent musikaliskt har förändrats en del.

Produktionen av “Försök igen…” skiljer sig en hel del från debuten genom att betydligt färre utomstående har blandats in. På trummor finner vi Mats Persson, med ett förflutet i Roxette och som studiomusiker i de mest skilda sammanhang. Bakom produktion och övriga instrument ligger Gunnar Nordén, en erfaren producent tillika musiker med artister som bland andra Sven-Bertil Taube, Hoffmaestro, Lisa Ekdahl och Rikard Wolf i bagaget. Skivan är inspelad i Supro Studio som drivs av Gunnar. Med en hel del vintageutrustning, gamla gitarrer och förstärkare har “Försök igen när det blir vår” ett lite retroinspirerat sound, utan att det för den sakens skull bli dammigt. Frida ackompenjerar som vanligt sig själv på gitarr på flera låtar.

– Flera av låtarna är delvis självbiografiska. Även om handlingen ofta är förklädd till skildringar av andra så ligger en hel del av mig och mina tankar bakom inspirationen. Av den anledningen är det ganska läskigt att ge ut skivan, den är väldigt intim. “Fattiga riddare” inspirerades mer av människor i min omgivning, vilket blir betydligt mer lättsamt att skilda ur min synvinkel, berättar Frida.

Genom åren har det blivit turnéer och spelningar i såväl Finland som Norge, men oftast någonstans däremellan, med tonvikt på södra Sverige. En gång under ett bröllop i Polen kom gitarren fram på begäran. Även där uppskattades uppträdandet, även om få förstod innehållet i texterna…

Med tanke på det varma emottagandet av Fattiga Riddare och det periodvis flitiga turnerandet är det nästan märkligt att Frida har valt att vänta fyra år mellan skivsläppen. Det känns om om hon dragit lite i handbromsen.

– Det stämmer, jag var tvungen att lägga musiken på hyllan i och med att det blev komplicerat i privatlivet. Jag är uppvuxen med två funktionshindrade småsyskon. När min mamma blev sjuk i cancer var jag tvungen att dra ner på musiken och tillsammans med min pappa lägga krutet på familjen. Jag känner att jag prioriterade rätt, men är mer taggad än någonsin nu när jag åter har möjlighet att tänka på musiken. Trots det tuffa i familjesituationen så har jag samlat på mig ny livserfarenhet och lärt känna mig själv ur ytterligare perspektiv, vilket har gjort att låttexterna fått nya dimensioner. Att inte kunna vara närvarande i sällskapslivet, och på andra plan som har fått stryka på foten för stunden har tärt på mig, men jag har samtidigt trott på en social och mental pånyttfödelse, därav albumtiteln “Försök igen när det blir vår”, berättar Frida

Den första singeln från nya albumet “Gatorna på Söder” är så långt man kan komma från den melankoli som präglat Fridas liv under de senaste åren. Med ett högt tempo och poppigt sound är låten ett glädjerus med ett innehåll som många kan känna igen sig i. Texten handlar om kärlek, men kan egentligen översättas till valfri känsla av eufori, oavsett om den orsakas av en favoritchoklad eller starkt bultande hjärta till en annan person. Nykärlek, nystart, lyckorus helt enkelt.

Låten skvallrar om att familjesituationen faktiskt är bättre nu och att jag har lämnat min hemstad Göteborg för Stockholm och nya äventyr, kommenterar Frida.

 

Frida framsida 1400x1400

Omslaget till “Försök igen när det blir vår” Fotograf: Erik Bengtsson

 

 

 

Login